Ajaj!

Nu var det länge sen jag skrev, har varken haft ork eller tid sista veckan så det blir nog ett långt inlägg idag!

Ungen jag och Maja "räddade" dog senare under dagen. Hans lilla hjärta klarade nog inte att bli så nedkylt för han låg död under de andra ungarna. Blev lite skakad, trodde han skulle övrleva, så jag satt med honom i händerna ett tag innan jag tog in honom och la honom brevid Moch i kylen så ska dem begravas i sommar brevid Kiara och kullen jag hade förra året där alla dog.

Igår var jag i Byske hoss en uppföadre där och fick hjälp med att märka Franskarna. Jag kan titta på vilka veterinär och läkar program som helst utan att reagera på blod eller djur som skriker eller sprattlar men när ungarna märktes så ryckte jag till för varje gång tången gick genom örat på dem. Men det gick bra och jag är jätte glad att Carina ville hjälpa mig. Köpte även stamtavleblad och pratade lite med henne om att möjligtvis köpa en bur och en kaninhane av henne. Men måste se om jag orkar med både skola och fler kaniner.

Safirs ungar mår bra men då och då lyfter hon ner dem till bottenvåningen men nu är dem stora nog att överleva ändå. Ska fota och lägga upp en annons i veckan så jag får dem sålda. Har börjat fundera lite på namn, den madagaskarfärgade ska heta kanel ochd em svarat ska heta Kajenn och Timjan.

Första hjälpen på kalla ungar

I måndags hittade jag en till död unge men den hade troligen varit död sen i fredags. Safir hade även burit ner en av de svarta ungarna men den levde så jag la in den i boet igen.

Imorse då jag och Maja kom in i stallet låg en av de svarta ungarna på nedervåningen. Först vände jag mig bara bort och försökte sammla mig men sen öppnade jag bruen och tog ut ungen. Den var iskall, rörde sig inte och man kände ingen puls eller såg tecken på att den andades men eftersom den inte var så stel i kroppen som döda ungar brukar vara så tog jag ut den i solen och satt och andades varmt på den. Det är en häftig känsla då man plötsligt ser att det börjar rycka i ena tassen och sen sakta men säkert börjar röra sig. När den såg piggare ut gnugagde jag den med safirs päls och la den bland dem andra igen. Nu är det bara att hoppas.

Fyra små sötnosar <3

Igår när jag kom hem från Umeå skyndade jag direkt ut i stallet och kollade till ungarna. Det är fyra stycken, tre är mörka eller möjligtvis svarta och en är ljus, blir spännande att se vilken färg den får!

Jag har funderat lite och tror jag ska behålla en franskvädurs hona och köpa in en hane från någon annan uppfödare så jag kan avla lite mer. Sen börjar Safir bli några år så jag kanske behåller en dvärgvädur hona också, om jag får. Men det blir ju lite jobb med så många kaniner men jag tycker ändå det är att komma igång som är jobbigt, sen är själva städandet inte så hemskt. Så kanske.

Den 24maj ska jag kanske på en kurs i genetik och färglära, det blir super kul att lära sig lite om sånt, Jennifer följer troligen med också så då slipper jag vara själv.

Ungar igen :D

Nu sitter jag här i umeå och ler för mig själv. Mamma ringde imorse och berättade att det kommit ungar i natt. Safir hade börjat bädda igår kväll och i morse hade det rört sig i stallet. Jag visste ju att de skulle komma när jag var borta men nog längtar man hem till dem lite, fast efter sju kullar klarar men sig utan de första dygnen då det ändå mest är oro.

Idag när vi var på stan ringde hon igen då med sämre nyheter, på nedervåningen av buren hade det legat en död unge. Känns alltid tungt men om resten överlever är jag glad, något dödsfall per kull är mer regel än undantag. Jag har faktiskt bara haft en kull någonsin där alla ungar överlevt. Men nog känns det ändå. Och även om jag har plockat ut ett antal döda kaninungar under åren så är jag faktiskt glad att det blev mammas jobb den här gången samtidigt som jag önskar att hon slapp det hon som inte valt att föda upp kaniner.

Väntan igen

blogNu går jag och väntar igen. Safir är dräktig och ungarna är beräknade den 23-26april, alltså kan dem komma när som helst! Hon har inte boat något än men det brukar hon inte göra förän timmarna innan och ungarna känns väldigt tydligt nu så dem har "glidit ner" eller vad man ska säga så det blir nog snart. I morgon tar jag bussen till Umeå och kommer hem först på söndagkväll så jag hoppas hon får ungar inatt.

Frasse ungarna växer så man knappt hinner med och om drygt två veckor är dem leveransklara så nu hoppas jag att fler köpare hör av sig. Båda hanarna och en hona är redan tingade men nu hör det bara av sig folk som vill ha hanar och dem är ju slut. Tänkte ha dem ute här om dagen då jag skulle städa burarna men just som jag hade burit ut den sista upptäckte jag att en av dem kröp igenom hålen i rasthagen så då fick jag bära in alla igen och Frank fick ta rasthagen. Förresten så ska jag ringa veterinären och boka tid åt Frank, han fortsätter tappa päls och kliar sig dessutom så det måste nog göras något.

Oj vad dem växer!

Idag var jag ute och fotade dem, det blev inte så många bra bilder då dem har väldigt mycket energi och inte sitter så still så lånag stunder men någon bra bild blev det nog. När jag ahed fotat dem så tog jag in Twist för att visa honom för pappa och när han ändå var inne passade jag på att väga honom. Han vägde 560g. Drygt ett halvt kg!

När han var inne fick han även hälsa på Sessan och Grållan, Sessan som hade sett ungarna förut men då sprungit iväg låg faktiskt kvar men såg inte så överförtjust ut då Twist buffade på henen och skutatde runt, Grållan som adlrig sett honom förut nosade skeptiskt på honom och makde sig bort en bra bit.

R.I.P Moch

Så var de slut för Moch! I morse då jag kom ut ill stallet låg Moch död utanför boet. Det kändes otroligt tomt och fel att gå in och städa undan handduken och pipetten och slänga mjölkersättningen. Jag sparade dock det vi hade fryst in ifall jag skulle ha sådna otur att någon unge i Safirs kull behöver det.

Jag var rädd redan igår kväll då jag la ut Moch i stallet, han verkade slö då men jag hoppades att det bara var för att han hade ätit nyss eller något annat ofarligt men så var det tydligen inte. Och i morse skakade jag då jag gick ut till stallet så det kom ju inte som någon chock att han inte levde men det gör ändå så ont då dem dör! Man tycker ju så mycket om dem... Som igår kväll då jag hade matat Moch så somnade han i mina händer och låg där och var helt oemotståndlig. Men nu är han död.

Sov gott Moch!