Nu var det länge sen jag skrev, har varken haft ork eller tid sista veckan så det blir nog ett långt inlägg idag!
Ungen jag och Maja "räddade" dog senare under dagen. Hans lilla hjärta klarade nog inte att bli så nedkylt för han låg död under de andra ungarna. Blev lite skakad, trodde han skulle övrleva, så jag satt med honom i händerna ett tag innan jag tog in honom och la honom brevid Moch i kylen så ska dem begravas i sommar brevid Kiara och kullen jag hade förra året där alla dog.
Igår var jag i Byske hoss en uppföadre där och fick hjälp med att märka Franskarna. Jag kan titta på vilka veterinär och läkar program som helst utan att reagera på blod eller djur som skriker eller sprattlar men när ungarna märktes så ryckte jag till för varje gång tången gick genom örat på dem. Men det gick bra och jag är jätte glad att Carina ville hjälpa mig. Köpte även stamtavleblad och pratade lite med henne om att möjligtvis köpa en bur och en kaninhane av henne. Men måste se om jag orkar med både skola och fler kaniner.
Safirs ungar mår bra men då och då lyfter hon ner dem till bottenvåningen men nu är dem stora nog att överleva ändå. Ska fota och lägga upp en annons i veckan så jag får dem sålda. Har börjat fundera lite på namn, den madagaskarfärgade ska heta kanel ochd em svarat ska heta Kajenn och Timjan.
fredag 9 maj 2008
torsdag 1 maj 2008
Första hjälpen på kalla ungar
I måndags hittade jag en till död unge men den hade troligen varit död sen i fredags. Safir hade även burit ner en av de svarta ungarna men den levde så jag la in den i boet igen.
Imorse då jag och Maja kom in i stallet låg en av de svarta ungarna på nedervåningen. Först vände jag mig bara bort och försökte sammla mig men sen öppnade jag bruen och tog ut ungen. Den var iskall, rörde sig inte och man kände ingen puls eller såg tecken på att den andades men eftersom den inte var så stel i kroppen som döda ungar brukar vara så tog jag ut den i solen och satt och andades varmt på den. Det är en häftig känsla då man plötsligt ser att det börjar rycka i ena tassen och sen sakta men säkert börjar röra sig. När den såg piggare ut gnugagde jag den med safirs päls och la den bland dem andra igen. Nu är det bara att hoppas.
Imorse då jag och Maja kom in i stallet låg en av de svarta ungarna på nedervåningen. Först vände jag mig bara bort och försökte sammla mig men sen öppnade jag bruen och tog ut ungen. Den var iskall, rörde sig inte och man kände ingen puls eller såg tecken på att den andades men eftersom den inte var så stel i kroppen som döda ungar brukar vara så tog jag ut den i solen och satt och andades varmt på den. Det är en häftig känsla då man plötsligt ser att det börjar rycka i ena tassen och sen sakta men säkert börjar röra sig. När den såg piggare ut gnugagde jag den med safirs päls och la den bland dem andra igen. Nu är det bara att hoppas.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)