Finns det liv finns det hopp

I morse kom jag hem från Maja strax innan tolv och jag gick direkt till stallet men jag väntade med att ta in Moch till närmare tre. Jag tog in honom och tyckte då att han kändes piggare än igår även om han fortfarande hade ena ögat igenklibbat och inte alls var som dem andra i kullen. Men jag tog in honom och vägde honom och han hade minskat i vikt med nästan 10g! Just då kändes det hyfsat hopplöst men jag rindge runt massa veterinär kliniker och tillslut fick jag tag på en jourhavande veterinär som osäkert sa att det nog inte fanns så mycket hopp men att han skulle ringa upp på någon timma. En timme senare ringde han med ett enkelt recept på mjölk-ersättning : 250ml mjölk och ett ägg.
Tyvärr hade vi bara mellanmjölk hemma och ju mer fett desto bättre, kaninmjölk inehåller ca 9,5% fett men jag kom på att vi ah rju en bonde i byn så jag ringde honom. Han sa att jag fick komma och hämta mjölk direkt från tanken så jag traskade dit och hämtade nästan en liter mjölk. När jag kom hem blandade jag ihop det och jag hällde upp lite i en plastmugg som värmde en stund i mikron så det blev fingervarmt. Efter det hämtade jag in lilla Mosch och satte mig vid köksbordet med Mosch i en handduk i famnen och en pipet i handen och sen matade jag honom. Jag var livrädd att han inte skulle vilja äta men han åt hungrigt och jag blev så lättad. Då kanske det bara beror på att han inte kommer åt att dricka från Mistel och att dem andra knuffar bort honom, jag var rädd att han var sjuk. Fast risken finns såklart att han har problem att ta upp näringen eller nåt...

Dem andra mår då bra och växer som dem ska men jag har lite dåligt samvete för att dem får så lite uppmärksamhet nu när all min oro och omvårdnad går till Mosch men han behöver den ju! Dem blev ju 3veckor idag så jag ahr grattat dem med en extra puss och ikväll ska jag tärna en morot och ge dem medan Miestel ska få något annat gott att tugga på så hon inte knuffar undan sina ungar.